Mobbning i riksdagen av korrumperade politiker?

Nu ska ni få se på en socialist som berömmer Alliansfolk.

I SVT Agenda bakom kulisserna tar man up kvittningen av riksdagsledamöterna.

Amanda Brihed ställer relevanta frågor i sin blogg:

Vi har sett hur väljarna vänder politikerna ryggen och hur politikerföraktet dånar fram i tillvaron. Vem kan man lita på? Vem bryr sig om oss vanliga dödliga? Vem lyssnar på oss? Vem bryr sig överhuvudtaget om att stå för sitt ord?

Inledningsvis. Det fina med kvittning är att det kan vara helt demokratiskt om partierna och deltagarna tillsammans fattar beslutet att kvitta ut varann av olika anledningar, ex. sjukdom eller andra tillfälligheter.

…MEN att det skulle vara ”polsk riksdag” att vägra lyda order som Ann-Marie Pålsson (m) säger är direkt okunnigt eller medvetet lögnaktigt. Polsk riksdag är ett begrepp som faktisk kommer ur det sen-medeltida Polen. Begreppet betyder att all sittande politikeradel i den polska riksdagen vid ett tillfälle i historien hade vetorätt, d.v.s. rätten att skrota ett förslag som kommit upp till omröstning. Detta kan dessutom liknas vid konsensus. D.v.s. att en minoritet kan blockera en majoritet, d.v.s. icke-demokrati, minoritetsvälde.

Vetorätt och konsensus är och förblir ett odemokratiskt inslag om de används till blockering av demokratin, som i ex. FN som med rätta skulle kunna kallas just ”polsk riksdag” p.g.a. denna anledning. Samma anledning är givetvis orsaken till den fascism och de flesta av de krig som fortfarande härjar planeten. Inget jag tror att vanliga hederliga politiker är för alls.

Jag tycker att alla som röstar ska kryssa i sin favoritkandidat och att alla de politiker som blivit valda med många kryss ska stå upp för sina väljare och representera de personliga åsikter som väljarna röstat på. (Alliansens folk har nu dessutom fått lite alternativ av påpassliga politiker genom väljarkontrakt enl. SVD.)

Om en politiker väljer att följa partiet är givetvis detta också acceptabelt, men politikerns ansvar är att vara konsekvent med sina vallöften och redovisa hur de tänker göra och inte fega ur som Fredrik Federley i Centerpartiet.

Visst kan det ha konsekvenser att vara tydlig, även positiva. Jag tror absolut att partieliten medvetet försöker infiltrera valberedningar och frysa ut de politiker som visat kuraget att ha en egen åsikt, men om partimedlemmarna är på sin vakt finns det bra alternativ.

Om partimedlemmarna skulle använda sig av direktdemokrati för att fastställa prioriteringen på sina listor, enl. ex. condorcet-metoden, skulle sannolikt partierna bestå av fler medlemmar med varierande program, mindre psykopati och detta skulle dessutom kunna vara bra för partiernas popularitet och förmåga att verkligen kunna representera folket.

Om man dessutom skulle vilja ha mer demokrati i partierna ska man fokusera på att förstärka personvalsinslaget, anser jag.

Att en politiker avviker från partilinjen är inget problem om man skapar balanserade förslag som kan räcka över blockgränserna. Balanserade förslag bidrar dessutom sannolikt till en mer stabil politik mellan valen vilket vore bra för demokratin.

Att som Solveig Ternström i Centerpartiet, Camilla Lindberg i Folkpartiet och Annelie Enochson i Kristdemokraterna rösta emot FRA-lagen är ett bevis på mental styrka och integritet. Det var mycket demokratiskt gjort med tanke på det odemokratiska psykologiska tryck de verkar ha utsatts för.

Dessutom visar dessa starka kvinnor samtidigt att det finns hopp om demokratin. Hon visar att det finns representanter som man kan lita på när det verkligen gäller. Det är sådana personer som vi ska ha i stadsministerpositioner. De som värderar demokratin högt.

Cecilia Wikström i Folkpartiet berättar om hur hon som ny ledamot också utsatts för olika härskartekniker när hon inte ville lyda partipiskan.

Politiker som Johan Pehrson i Folkpartiet, Mehmet Kaplan i Miljöpartiet och Fredrik Malm i Folkpartiet visar upp feghet, anser jag. I frågor som ex. specifika folkrättsbrott, eller uppenbar fascism finns det ingen partilinje och att då lyda en fiktiv partipiska eller gruppledare av ”lojalitetsskäl” blir ju helt bakvänt. I fall som dessa har verkligen partipiskan ingen rimlig plats, anser jag.

Det slår mig dessutom att ”kvittning” dessutom är en felaktig benämning på att skapa majoritet för en fråga man är emot. Att av feghet rösta ”avstå” eller mot sin egen vilja är inget annat än en mycket uppenbar feghet, anser jag.

Det enda skälet till att bedriva partipiska i en fråga som inte ingår i partiprogrammet (eller som partiet eller politikern gått till val på) är korruption, d.v.s. att gruppledaren har ett egenintresse i saken. Enda anledningen att lyda ledaren kan liknas vid en hund som lyder order och tigger efter leverpastej, d.v.s. en relation som baserar sig på lydnad och belöning, s.k. betingning.

MVH

MrPerfect72
Medlem av Aktiv Demokrati

PS. Jag har hittat min favoritpolitiker till valet 2010, samt anledningen att jag bojkottar Jinge, Norah4you, samt alla bloggare under s-info. Pingat hos bloggportalen.aftonbladet.se och Intressant.

Annonser
Det här inlägget postades i Direkta reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Mobbning i riksdagen av korrumperade politiker?

  1. Magnusgus@AD skriver:

    Har kommenterat den smutsiga politiken här:
    http://forum.svt.se/forum/debatt/debatts-oppna-diskussioner/smutspolitik
    Få se om de vanliga hö-vä flosklerna överröstar mina argument…

  2. emviemartin skriver:

    Informativ artikel. =) Tackar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s